Min enda längtan nu och här, älska mig för den jag är
jag är så trött på småbråk, jag vill inte behöva undra vad jag gjort för fel.
jag vill inte skylla ifrån mig, vad man än gör i en sån här situation så är oftast den enda lösningen att ge upp tron om att jag inte har gjort något fel och be om förlåtelse, för även om jag inte tycker att jag har gjort något fel så tycker folk det, så då ska jag ångra mig.
jag börjar bli trött på det nu. Jag vet när jag ångrar något, och om jag inte tycker att jag har gjort något fel så blir det ganska ångestfyllt att be om förlåtelse. Jag tror jag tänker sluta ha ångest över saker jag inte har gjort, och om folk som överreagerar på mig inte kan erkänna att de har överreagerat så har jag definitivt ingenting jag vill be om ursäkt för. Det händer ganska ofta, speciellt med mamma .. det börjar bli påfrestande för det tär på mig en hel del.. en riktigt stor jävla del.. jag är ju tyvärr så svag att jag inte riktigt pallar med att folk jag tycker om är arga på mig, speciellt inte för småsaker(ur mitt perspektiv)
Men det kanske är så att det är mig som det är fel på, att mina harmlösa små utbrott av dryghet och sarkasm faktiskt sårar folk .. det låter verkligen som bullshit i mina öron men vissst, är det så så är det så, och då får väl jag jobba på att sluta med det, för det görs ju uppenbart för mig att det är jag som har gjort fel och det är jag som ska be om ursäkt.
Men ibland känns det verkligen som att hon bara sitter och väntar på att jag ska göra något fel så hon kan spy ut lite galla på mig. fan alltså .. jag orkar inte klänga efter förlåtelse mer. Men jag vill inte vara osams heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar