De är så extremt flyktiga.. De ögonblicken då jag får ett riktigt jävla perspektiv på hur saker och ting faktiskt är.. Jag gick från vardagsrummet, ut i köket för att fortsätta med min sallad och då bara slog det mig..
Jag är en vuxen självständig människa som håller på att utbilda mig till något som jag tycker är kul att hålla på med tillsammans med mina episka vänner, jag bor i en egen lägenhet, har en fantastiskt mysig katt, är vegan, klär mig precis hur fan jag vill, är snygg som fan, har en fantastisk pojkvän, bra musiksmak, och så fortsätter det och fortsätter och fortsätter...
Inte så att jag faktiskt tänkte alla de sakerna, en för en.. utan snarare så att helheten bara flashade framför ögonen på mig.. Och då kan jag inte rå för att skratta till och dansa runt i..ungefär fem sekunder.. sen är det över.. Jag inser att trots att det jag utbildar mig till är det jag vill göra så suger själva utbildningen, jag ligger efter en hel del och jag är ganska säker på att 90% av min klass tycker att jag är en irriterande fitta, min lägenhet är kall som fan och allmänt trasig och ful, min katt biter mig minst fem gånger om dagen, jag är inte helt vegan hela tiden så då får man väl inte kalla sig vegan? 95% vegan? Jaja.. Jag klär mig inte alls som jag vill för det har jag inte råd med, sure, jag är snygg som fan, men min pojkvän är långt bort och jag är här i borås och är ensam och jävligt trött på det, och ja.. min musiksmak är bara konstig xD.. Och det där med att vara vuxen och självständig? Pff..
Men det är riktigt jävla underbart iallafall.. för att återgå till ögonblicket.. när de dyker upp.. även fast jag fem sekunder senare får syn på myntets baksida så har jag endå fått dem fem sekunderna av perfektion och bubblande lycka.. Och det gör mig ännu lyckligare hur jävla bra allting går endå.. mitt liv blir bara bättre och bättre.. Jag inser att jag kanske borde vara skrockfull nu och ta i trä men jag orkar inte! Jag är lycklig, för i helvete! Och jävlar vad bra det känns! Just för att jag alltid funderat på hur jag kommer vara när jag blir stor, och jag inser att jag inte är stor än, men för en typ tioåring är jag stor, okej? Så, Dina tio år sitter och hatar sig själv och drömmer om när hon är stor och är så jävla mycket coolare än alla jävla idioter här..
And dude.. I'm not quite there yet, but I'm fucking close to getting there..
Kanske inte riktigt är så episk som jag drömde om att vara när jag var tio, men jag har massvis med tid att jobba på episkheten.. nästa grej på listan är väl att fixa mc-kortet.. självklart sitter jag i en stad där det är praktiskt taget omöjligt -.- men jag ska fixa det.. Jag är väl inte direkt Lara croft heller.. än .. Tror inte jag vill vara Lara croft längre heller.. Får väl anpassa mina mål litegrann efter vad nuvarandra jag faktiskt vill och inte vad tioårs-jag ville..
Spike är mycket coolare än Lara croft..
