Boom ..

Jag är nog ingenting. En meningslös jävla patetisk brud som tack vare att jag är en loser faktiskt har upptäckt att det finns en värld som går åt helvete och hur jävla patetisk jag är. Någon som bara råkade börja tänka alldeles för mycket men som endå inte kan uttrycka sig över huvud taget.En som aldrig hittar ord och som tror att hon vet något bara för att hon har läst en massa men när det kommer till kritan vet jag fan inte ett skit om livet. Här sitter jag, ensam framför datorn. Har prov imorrn, borde plugga för det är ju SÅ JÄVLA VIKTIGT ATT DET GÅR BRA I SKOLAN FÖR ANNARS KOMMER MITT LIV GÅ ÅT HELVETE! ELLER HUR?! Jag har suttit här i några timmar nu, gör jag något? Nej. fy fan asså.

Frustrationer över livets alla måsten, vem har inte de? men fattar du inte att det finns inte ett fucking skit du kan göra åt det?! Men visst, spy det över mig bara. Jag mår inte sämre av det. Det är bra att du får det ur dig. Och det var ju det här jag ville, att du skulle prata med mig .. Och det verkar faktiskt som om det går bättre om jag bara håller käften. för om jag säger något blir du bara defensiv.

Jag vill skrika gråta och spy, jag vill hata allt och slå sönder alla. men inte dig. Dig sätter jag högst upp på en pidestal så att du fortsätter vara hel. jag vill slå sönder alla måsten som plågar oss, alla klockor som jagar oss, men det kan jag inte. jag kan bara sitta i utkanten och titta och gråta över att ingenting är som man vill. Att verkligheten tvingar oss till att vara något vi inte vill vara. Älskling det suger. Men vad kan vi göra? VAD FAN KAN JAG GÖRA?

för att få göra vad man vill. leva som man vill. man måste ha pengar eller hur? HELVETE HELLER. man måste ha pluggat en massa och jobbat en massa och utstått år av måsten så man kan göra precis vad man vill och åka precis vart man vill och skaffa precis vad man vill FÖR MAN SKA JU VARA SÅ JÄVLA MATERIALISTISK SÅ MAN SPYR TILL SLUT!

det är inte det livet jag vill ha. det livet får mig att vilja försvinna. insikten om att jag kanske aldrig slipper ifrån det. nej .. förihelvete nej.

det exploderar till slut.

Fan fan fan

Small, simple, safe price.
Rise the wake and carry me with all of my regrets.
This is not a small cut that scabs, and dries, and flakes, and heals.
And I am not afraid to die;I'm not afraid to bleed and fuck and fight,I want the pain of payment.
What's left, but a section of pygmy sized cuts.
Much like a slew of a thousand unwanted fucks.
Would you be my little cut?
Would you be my thousand fucks?
And make mark leaving space for the guilt to be liquid.
To fill and spill over and under my thoughts.
My sad, sorry, selfish cry out to the cutter.
I'm cutting trying to picture your black, broken heart.
Love is not like anything, Especially a fucking knife!

Jag tror jag sa till dig en gång: Jag är inte kapabel till att vara lycklig i mer än en månad i taget .. tre månader tog det .. inte för att min lycka e förstörd .. det är inte så jag menar .. men en tanke kan inte försvinna ur mitt huvud ..

"kan man hanka sig fram på kärleken, nu när jag har förstört tilliten?"

jag ljuger.