Jag känner mig trött, nere, hopplös, tom .. eller nej inte tom .. massa fylld av negativa känslor .. tömd på positivitet ..
det är ett hål mellan revbenen på mig .. där glädjen ska sitta
Att vara trött jämt gör verkligen att allting känns skit .. det känns ännu mer skit att gnälla om hur tråkigt och tomt allt är .. vem orkar lyssna på det i längden?
Jag blir nog bara galen av monotonin i att jobba och sen inte kunna göra något annat för att man är så trött. Så fort det blir minsta lilla jobbiga situation, ett uns av stress, så bryts hela skalet ner på en millisekund och jag vill bryta ihop och få släppa allting, vara ansvarslös och sysslolös igen. Få gråta ur all skit och sen släppa det.
men det kan jag ju inte för monotonin drar igång imorgon igen ..
Jag rymmer iväg ett tag till arvika. Men det försvinner ju endå inte. Min chef lyckades övertala mig till att jobba två dagar till nästa vecka. Varför kan jag inte bara säga nej?
Måste pengar vara så jävla desirable?!
Och det kommer ju spöka runt i huvudet på mig. Jag kommer inte kunna slappna av förrens alla tvång om att jag måste jobba har försvunnit. Den dagen jag kan säga: nej tack jag har inte tid att jobba den dagen, igen.
Jag band fast mig .. jag sa ja till två dagar till ..
Jävla pengar.
Jag funderar på att bara skita i kläder till arvika, ett par byxor, tre par linnen and i'm good to go.
Fast då kan jag ju inte ha mina kängor .. och det vill jag väl kanske ..
Men jag är ju trots allt innerst inne en sån där velldans ytlig person som faktiskt mår riktigt bra av att känna sig snygg. Så det blir väl att ta med två klänningar, tre-fyra linnen, shorts, baggy jeans, Kängor, Dc skorna, Bikini, och ja .. lite till ..
Jag är så stressad över allt! Jag får damp! Och min jävla farsa kan inte ens komma ihåg två jävla saker han ska köpa åt mig när han är och handlar. FAN! .. Jag är så jävla trött på att bryta ihop nu. Riktigt jävla bra att jag måste jobba över dagen innan jag ska till arvika.. HELVETE säger jag bara ..
Nu ska jag skrika på pappa att jag behöver handla
