Det känns förjävligt, jag vill skrika varje gång någon kommer i närheten av mig, det kryper i armar och ben och gör nästan ont, min hals bränner och känns tjock och det känns som om jag ska implodera
hela jag kryper
och jag vill bara gråta
Men det går inte riktigt
sen är det ju typiskt mig att lyckas tajma rökstopp med PMS men vafan.. nu fick det bli så, 1a augusti var det..
och jag har den där känslan..
Av att jag är ensammast i hela världen, att ingen vill ha mig här och att ingen skulle bry sig om jag försvann.. De skulle kanske undra vart jag tog vägen men sen ryckapå axlarna och göra viktigare saker än undra över mig..
så jävla övergiven va? Och samtidigt stöter jag bort alla, för det är lättast så,bästa sättet att udvika att bli övergiven är att stöta bort alla direkt..
Det är också det bästa sättet att bli så jävla ensam så det gör outhärdligt ont
Men den smärtan sväljer vi ner och stänger in i en liten låda och får psykiska problem som säkerligen kräver proffesionell uppmärksamhet... Det är smidigast så..
Eller så är det bara abstinensbesvär, för jag är ju inte sån längre, jag har varit sån, men idag kan jag be om hjälp, idag kan jag säga att jag mår dåligt och att jag behöver en lång lång lång kram så jag vet att jag är önskad.. idag går jag inte och gömmer mig i garderoben i väntan på att någon ska inse att jag är borta och undra vart jag är för att sen gråta och hata mig själv när det aldrig händer...
Idag har jag bara abstinensbesvär..
Fy fan vad skönt det är
Missförså mig rätt jag har aldrig sett någon anledning till att jag skulle må dåligt, varför skulle jag vara deprimerad och självdestruktiv, det är ju löjligt, jag har ju ingen riktig anledning
Men nu har jag det, jag mår skit, för jag har abstinensbesvär... det är lättare att ha en anledning.. Jag har väl egentligen altid haft det men jag har aldrig ansett mobbning vara en tillräcklig anledning, det handlar ju egentligen bara om min egen oförmåga att kasta av mig offerkoftan
Men det här... Det är en extremt beroendeframkallande substans som påverkar min hjärna, och allt jag kan gör är att vänta och må skit och vänta och må skit ...och dricka mycet vatten och hålla mig sysselsatt
Att må dåligt utan att ha dåligt samvete är rätt trevligt faktiskt, det har varit mig mycket sällan förunnat.
fast trevligt var ju ett väldigt starkt ord.. stärkande kanske är bättre..
Jaja..dricka vatten var det ja.. TTFN
