ramla ned i underlandet av mina tankar och drömmar

Jag har inte skrivit på ett tag, inte för att jag inte haft något att skriva utan mer för att jag inte vetat hur. Jag vet inte hur jag ska förklara saker, ens för mig själv. Det känns som att saker är jobbiga, mest för att jag gör dem jobbiga, för att jag blir upprörd över saker, jag kanske inte borde bli upprörd över. Istället för att bara vara glad och lycklig i nuet, så ser jag bara problem, och de gör mig ännu mera ledsen och irriterad. Samtidigt känns det fortfarande tomt, jag vill så gärna att det ska försvinna, att jag ska få känna mig hel.

Men nu är det lov, inget som måste göras, inga tidsbegränsningar förutom 18 dagar, 18 dagars vila sen börjar skolan igen men jag ska inte ägna det en tanke...eller jag ska försöka iallafall.

Ibland undrar jag om egentligen alla känner som jag innerst inne, en gnagande olycklighet. En känsla av att vara trasig och att man aldrig kommer bli helt hel, som om någonting har tagits ifrån en. Men om det ska vara så, undrar jag då poängen i att leva. Så då undrar jag om verkligen alla har den tomheten inuti sig.

jag har svårt att förstå vad folk ser i mig. Jag är en vilsen, inte speciellt snygg, förvirrad brud, som inte är bra på det mesta.

det bor en extremt negativ liten person inuti mig som alltid förväntar sig det värsta.

Ibland tror jag att det är bättre att jag lever, och ibland är jag livrädd att det inte är det. Som sagt jag är inte smart, inte speciellt snygg, mest fumlig. Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, jag vill nog bara få ut det ur mitt huvud, har skrivit dubbelt så mycket på datorn men jag får en känsla av att jag redan blir alldeles för personlig i den här bloggen.

mår dåligt av att läsa igenom det jag har skrivit ... varför känner jag såhär? Kan inte alla dumma känslor bara försvinna, låt mig vara lycklig snälla?

jag är lycklig...jag har för fan mått bra idag, vart kom det här ifrån?

Åt på kinamuren med marie idag, träffade daniella där me .. sen gick vi å shoppade...köpte puccastrumpor å assöta trosor...

"Why does being bad feel so good?"

glömde mina räkchips i maries väska bara :( de va ju så goda
.. totally I-landsproblems ..

Aja det är bara att ignorera det jag just skrivit allmän orddiarre behövde få ur mig det bara

buhu...

här ligger jag .. som en nyvaken ettåring som inser att den varma mysiga drömmen är borta

gråter ..

men jag får inte skrika, väggarna är för tunna ..

och jag är inte ett år ..


men fy fan vad fjantig jag är. Ja fy fan va synd det är om lilla mig. Helvete heller.

hormonell tonåring som blir ledsen såfort någon är minsta lilla elak, inte ens elak bara allmänt verkar negativ. Ååh stackars lilla mig.

så jävla överkänslig .. fy fan.

Åt helvete varför skriver jag det här? behov av att skriva av mig, ta inte det här seriöst, jag menar, för fan jag är ju patetisk. Allt ska gå så jävla bra hela tiden annars bryter jag ihop men NEWSFLASH it's fucking going to hell!

what is? jag vet ärligt talat inte .. skolan? ja typ ..

jag hatar termen höstdepression men det är väl det jag har, tonårshormoner kombinerat med en mörk årstid ååh så stereotypiskt av mig.

Jag vill slå sönder något.


jag mår piss och jag vet inte varför, sen säger du en liten grejj bara och då rinner det över.

HELVETES

morgondagen kan inte komma fort nog .. godnatt