måndag 24 september 2007

Existenstänk och tråk...

Det finns en sak som aldrig slutar att förvåna mig och det är hur många människor som kan gå runt och tycka att allt i vår och världens existens är "självklart". Ärligt talat, det enda som är självklart är väl att alting är en gåta, ett mysterium? Att vi överhuvudtaget föds, att vi lever, att vi dör, att vi alls finns. Allt det är så läskigt obegripligt att för att våra förstånd inte ska sprängas när vi snuddar vid det, så måste vi helt enkelt komma överens om vissa sätt att se på "verkligheten" Men sen är det alltså många människor som inte inser att de där synsätten är just, överrenskommelser! För om man istället går allra djupast, så finns ingenting, eller åtminstonde inget som har ett ansikte, yta eller människoskapat namn.

Egentligen vill jag inte tänka på det där. Jag anar att man kan bli galen av att tänka på det. Men är det ju omöjligt att låta bli! Kanske kan man hitta något mindre läskigt sätt att närma sig det, jag måste bara hitta det sättet! Jag kommer nog aldrig att verkligen lyckas förklara det där för någon.
Det värsta är när jag får den där förnimmelsen av total Overklighet. Att allt är en illusion, jag själv också. Vad hjälper då? vad är botemedlet?

Kanske, ibland, att göra något med händerna. Eller att vara förälskad, då blir verkligen allting verkligt, det är en slags total förvandling! Det är som om ett speciellt ljus faller på allting och det är man själv som är lampan. Allting FINNS verkligen, och det faktum att allt är en gåta slutar vara skrämmande. Så jag är inte allt för orolig över alla världens problem just nu, men de ligger där å pockar långt ner i medvetandet och dyker upp ibland på kvällarna eller nätterna när jag ligger halvt vid medvetande med tomt huvud. Då kan jag få panik över världen och den hemska verkligheten. Jag vill inte existera i den här verkligheten ibland. Den är för trasig. Eller så är det kanske jag som spricker för mycket i sömmarna.

Jag har en massa läxor. Jag orkar inte.
vet inte om jag ska pierca tungan, det kostar så mycket och jag behöver pengar till annat, tar nog det när min ekonomi börjar bli lite mer stabil eller om jag lyckas övertala morsan att jag får göra det.

fest hos tim på lördag. Det ska bli kul. Syrran kuggade på uppkörning, mindre kul! Jag får ju inte börja övningsköra förns hon klarar körkortet. Det kommer bli en låååång vecka utan pengar och med alldeles för många läxor. Dö en lång och plågsam död!

Inga kommentarer: