About the namechange

She changed her name, not to be a different person, but to be who she is, and to leave her pain behind. The pain that the name she had has suffered is unbearable to live with. So she leaves the pain behind, in the past, along with the name. Leave her be. And let me be Dina.

Idag mår jag inte bra, ovisshetens dimma ligger tung över stigen, so to speak..
Och jag som trodde att ett namnbyte skulle lämna det förflutna där det ska vara upplever nu att fler och fler minnen jagar mig, bummer huh?

Att ett steg framåt alltid ska leda till att det förflutna slukar upp mig. De människor jag älskar mest, som jag har delat mest med, förstår inte, blir.. sura? Provocerade? Trotsiga? Borde ni inte vara dem som förstår vikten av mitt handlande, ni som vet mitt liv och levt det med mig. Borde inte ni förstå?

Det handlar inte om att bli en ny människa, det handlar om att sluta leva ständigt i det förflutna. Jag är lycklig i mitt liv. Visst jag saknar människor, platser. Men det är en lycka i saknaden, inte smärta, för det jag saknar kan jag återse och kommer återse.

Jag är lycklig, på riktigt. for realsies liksom, no bullshit. Jag känner mig hel och varm inombords för det mesta, ingen vanlig känsla om ni känner mig rätt. Jag älskar att vara jag, och jag tycker att jag är rättså snygg och trevlig av mig, något jag inte heller tyckt om mig själv på väldigt länge.

Valkyrian, Hippie, Pulver, Anabanana, Dina, It's all the same shit man, jag har bara valt ett alldeles sprillans nytt smeknamn åt mig själv och gjort det till mitt officiella namn, för er som vägrar se mig som något annat än Anna, gör det inte av trots bara, så är jag nöjd.
Jag är Anna, jag är valkyrian, jag är Hippie, Pulver och Anabanana men jag heter Dina, get it?

Kärlek och Ostbollar!