Jag far hellre framåt mot min vilja, än jag vänder

And yes, this is my emo-complaining. fuck

Nej nej nej nej nej nej ..

jag känner det komma krypandes, jag vill inte, inte igen, inte mer nu, kan jag inte bara få slippa?

men det går inte .. hur jag än gör så kommer det tillbaka gång på gång .. insane in the membrane, insane, got no brain. Fan

Jag vill bara .. slippa. . jag gör fan vad som helst bara för att inte bli den personen igen. Jag orkar inte stänga in mig själv mer, men jag kommer göra det. It slowly makes it way through my mind, then goes for my body, an illusion, but still more real then any other feeling. Typ... men seriöst. Jag känner bara hur jävla neråt jag går, och jag orkar det fan inte, jag skiter i om jag så måste gå till en psykolog och bli satt på zombiepiller eller vad som helst bara jag slipper det, jag är inte den personen längre, jag vill inte gå bakåt. så vad gör man? för att hålla sig från att ... försvinna ..

Allt, allt jag förtrycker, allt jag glömmer, allt jag bestämt mig för att inte bry mig om, vilket är typ .. allt.. kommer fram .. inte på en och samma gång kanske. Men det kryper sig på. And then i go insane in the membrane- hej nu ska jag isolera mig från världen så blir det asmysigt. Helvete. Nej nej nej .. jag vill inte.

Kan inte någonting bara: poff! så att det blir annorlunda den här gången. snälla? man tycker väl att man borde utvecklas som person eller något. Men nähä. Det går bara tre steg framåt och fyra steg bakåt hela jävla tiden. Jag vill inte! Kan inte ngåonting vara annorlunda den här gången!

eller jo, det har varit annorlunda, Jag trodde att det här skulle dyka upp ganska snart efter .. eh .. ja .. men det tog förfan mer än två månader .. i guess you could call that progress ..
fuck.