tisdag 12 maj 2009

Tonårsgnäll på hög nivå :D

Haha jag tänker skriva det här före istället för efter för jag skrattar åt hur stereotypisk jag låter när jag läser igenom det själv, men avreagering, avreagering. Jag är fortfarande arg på henne, men pappa och att få skriva lugnade ner mig igen.. men de där kommentarerna sårar fan..de va de som gjorde mig såhär upprörd .. vem är det som har gjort mig såhär då? =/



Jag blir så jävla arg på er för att ni får mig att känna mig såhär. hur fan gör ni för att få mig så jävla irriterad och arg? och sen behandlar ni mig som en trotsig barnunge och får mig att känna mig så jävla ..

".. det är fan inte vi som har gjort henne sådär..."

KÄRRING! jag borde skära sönder mig, gå och smeta det i ansiktet på dig och springa härifrån. Fats det skulle väl bara ge dig rätt, för ush, fy, sånt har du ju inte uppfostrat mig till

Men jag antar att jag är din stora jävla flopp?

och pappa springer fortare än mig så det kommer nog faila xD

I make akward jokes when things get too serious. ;D

Allt om att jag ska åka till arvika, wtf liksom, men nej då är jag oansvarig och kan inte ta ansvar för att jag säger att det finns ingenting att diskutera och att ifall jag har jobb de dagarna får väll någon annan pengakåt vikarie ta över i några dagar, chefen sa ju fan att de va helt okej ifall jag hade lite planer i sommar, det är ju för fan ett jävla vikariat!

den där lugna, nedlåtande, jävla, "sansa dig nu anna och inse att vi har rätt för vi har mer livserfarenhet än dig" tonen du alltid kör med, är det konstigt att jag börjar flippa efter 18 år av ... ja av vad ..

Jag är bara så trött, på det spelade lugnet, på insinueringarna, på den ständiga attityden om att jag inte klarar ett skit själv, att de måste ha ständig koll på mig.

Så jag kommer fan kasta min mobil i närmaste dike på väg till arvika, för jag vet att de kommer ringa 10 gånger om dan för att veta exakt vart jag är och vad jag gör.

men de är ju bara omtänksamma och oroliga, jag vet, men de beter sig som att jag inte är kapabel till någonting, de beter sig inte såhär med min lillasyster, de betedde sig inte såhär innan .. ja innan ... visst jag vet att jag har betett mig som ett jävla psykfall vilket antagligen har gjort dem jävligt överoroliga för mig men vafan jag har vaknat upp ur den där jävla depressionskoman nu, sluta! Det är hela tiden dubbelkollning, tripperkollning, har du med dig ditt, har du gjort datt och så måste ju mamma också dubbel och trippelkolla och när man för 6 gången på tio minuter får höra en förmaning om något man måste göra så blir det ..

ja men vafan jag veeet att det låter som vanligt jävla tonårsgnäll men de får mig bara att känna mig så jävla .. mindre värd .. och såna där kommentarer, hela tiden, insinueringar på att jag är den stora missen, den felande länken, något gick fel med mig, men det kan ju inte hon lastas för, nej aldrig, det kan ju inte vara hennes fel att hennes mellanbarn blev ett sånt jävla emo-agressivt-hopplöst-psykfall.

pappa finns där och skapar balans, jag blir arg på henne när hon ber om ursäkt också, men pappa är bra, han blir småpissed, och sen ber han om ursäkt, men med henne ska argumentationen ingå i ursäkten och hon maler och maler och maler med den där gnälliga rösten tills jag vill skära öronen av mig själv.

undra om nationella började 8 eller kvart över 8? ah wellwell har endå missat halva kursen liksom men jag ska väl dra dit nu då, wish me luck ^^

Inga kommentarer: