Dag 1

Det känns förjävligt, jag vill skrika varje gång någon kommer i närheten av mig, det kryper i armar och ben och gör nästan ont, min hals bränner och känns tjock och det känns som om jag ska implodera

hela jag kryper

och jag vill bara gråta

Men det går inte riktigt

sen är det ju typiskt mig att lyckas tajma rökstopp med PMS men vafan.. nu fick det bli så, 1a augusti var det..

och jag har den där känslan..

Av att jag är ensammast i hela världen, att ingen vill ha mig här och att ingen skulle bry sig om jag försvann.. De skulle kanske undra vart jag tog vägen men sen ryckapå axlarna och göra viktigare saker än undra över mig..

så jävla övergiven va? Och samtidigt stöter jag bort alla, för det är lättast så,bästa sättet att udvika att bli övergiven är att stöta bort alla direkt..

Det är också det bästa sättet att bli så jävla ensam så det gör outhärdligt ont

Men den smärtan sväljer vi ner och stänger in i en liten låda och får psykiska problem som säkerligen kräver proffesionell uppmärksamhet... Det är smidigast så..

Eller så är det bara abstinensbesvär, för jag är ju inte sån längre, jag har varit sån, men idag kan jag be om hjälp, idag kan jag säga att jag mår dåligt och att jag behöver en lång lång lång kram så jag vet att jag är önskad.. idag går jag inte och gömmer mig i garderoben i väntan på att någon ska inse att jag är borta och undra vart jag är för att sen gråta och hata mig själv när det aldrig händer...

Idag har jag bara abstinensbesvär..

Fy fan vad skönt det är

Missförså mig rätt jag har aldrig sett någon anledning till att jag skulle må dåligt, varför skulle jag vara deprimerad och självdestruktiv, det är ju löjligt, jag har ju ingen riktig anledning

Men nu har jag det, jag mår skit, för jag har abstinensbesvär... det är lättare att ha en anledning.. Jag har väl egentligen altid haft det men jag har aldrig ansett mobbning vara en tillräcklig anledning, det handlar ju egentligen bara om min egen oförmåga att kasta av mig offerkoftan

Men det här... Det är en extremt beroendeframkallande substans som påverkar min hjärna, och allt jag kan gör är att vänta och må skit och vänta och må skit ...och dricka mycet vatten och hålla mig sysselsatt

Att må dåligt utan att ha dåligt samvete är rätt trevligt faktiskt, det har varit mig mycket sällan förunnat.

fast trevligt var ju ett väldigt starkt ord.. stärkande kanske är bättre..

Jaja..dricka vatten var det ja.. TTFN

Så vad händer nu?

När jag får rycket att gå in och skriva ett blogginlägg så brukar det resultera i att jag läser igenom bloggen, vilket hände nu.

Fan vad jag är samma jävla människa som jag alltid har varit
Fast samtidigt inte alls.

Det är samma nojor, samma osäkerhet, samma sår.

Fast jag tror jag tacklar dem annorlunda nu. Kan ju bero på att jag sluppit få nya sår(tacka gudarna och gudinnorna för det)

Hur lamt det än låter så anser jag mig vara psykiskt välmående nu för första gången på väldigt länge.
Vilket har gjort att jag står väldigt väldigt stilla.
Det är som hela mitt väsen bara njuter av lugnet, av att kunna slappna av och bara andas. Kampen är inte över, men den är nuförtiden så lekande lätt att den nästan glöms bort.
Vilket gör att den ibland chockar mig när alla demoner samlar sin styrka och hugger mig i solar plexus.
Men jag har verktygen nu. Jag vinner.
Nu måste jag bara lära bort alla dåliga mönster, alla automatiska reaktioner, skala av alla murar.
Vilket jag tycker går rätt bra det med. Inte så bra som jag vill att det ska men jag har svårt att acceptera att saker tar tid, vädur som jag är. Jag har ett helt väsen att måla i vilka färger jag vill och jag har knappt fattat hur jag ska pilla upp färgburkarna än. Frustrationen är ett faktum.
Men jag tror det syns. Jag hoppas att det syns. Att jag försöker.
Fast å andra sidan hur ska folk som inte känt mig som något annat än det jag är nu, kunna se det?
Det är ett dilemma.
Så jag tänker att jag kanske borde skriva om det, kanske läser folk då lite gamla inlägg som är så mycket mer intressanta än skiten jag släppt lös här på senaste tiden.
Jag har svårt att skriva som välmående. Jag känner mig lite zombifierad. Post-battle valkyrie needs to rest.. Eller något sådant. Antar jag och hoppas att det är för jag är inte den här sysslolösa urtråkiga människan väl?
Nej. Till våren. Då jävlar.
"Somehow I'll make a man out of you"

Men jeezuz, Det här gått mer än 1½ år nu.. men om vi säger att jag ger mig själv en månads lagning för varje år jag trasats sönder så är det endå tre månader till att jobba på att pilla upp färgburkar och handla penslar.
Men sen är det fanimej dags att börja måla.

Det är tur att jag lever som jag gör. I ett liv där jag blir påmind rätt ofta om hur löjligt jävla lycklig jag faktiskt är. Hur snuskigt kär jag är, hur lätt jag har till genuint gapskratt och att det är dags att våga vara jag.

Men tro nu inte att jag har gått och blivit glad och dum. Livet suger. Det är kallt, vi har inget vatten, min hund har tuggat sönder alla mina favoritskor, jag orkar aldrig hälsa på folk, det är bråk på jobbet och jag har för fan halsfluss. Dessutom är världen fortfarande helt jävla fucked up, mer och mer för varje dag. Och en kollaps av det monetära systemet och samhällsstrukturen verkar som en distant dröm..

Men mina älgtandsörhängen  kom med posten iallafall.

Appreciate the little things

Kan man?

Dag tre på soppdieten, Vi har fortfarande inte vatten(mer än en månad nu, och tövädret kan väl skynda sig liite mer?) Så igårkväll åkte vi hem till Daniels föräldrar och duschade, självklart bjöds det på fika och jag som hade haft wicked cravings hela kvällen bestämde mig för att två hembakta mackor med ost inte var så jävla farligt, två kokta ägg blev det också.. jag får helt enkelt se det som min insats för att inte bli en matextremist igen.

Frukt, grönsaker och soppa idag då, nomnom, halsflussen verkar inte vilja ge sig men idag är min sjätte dag som sjuk och eftersom jag endå är på bättringsvägen så gissar jag att jag kanske inte får något sjukintyg från läkaren så jag får nog gå till jobbet imorgon och hoppas att jag inte blir sjukare igen.. Jag hostar iallafall inte blod längre!

Sen fick jag ett par trästickor av Gunnel vilket påminde mig om att jag har ett par strumpor som behöver stickas färdigt, this DIY shit sure takes time when you're lazy and forgetful.

Nästa vecka är min sista hemma på en månad, sen blir det alpackamys med Mia hela Mars, det kommer bli magiskt!

Vad fan hände?

Bloggen dog

igen.

Jag får väl bara acceptera att jag inte är någon bloggartyp. Jag är väl inte tillräckligt självcentrerad för att kunna skriva om mig själv och saker jag gör i stort sett varje dag. Jag vet inte hur man gör det här rätt, men nu gör jag det endå, för behovet att skriva är tillbaka nu.

igen.

2013 är snart här, typ i övermorgon, och i mitt huvud är det fortfarande 2011, ja har knappt vant mig att skriva 2012 när datum krävs, och om två dagar är det 2013.

Jag antar att jag bara får konstatera att så här är det nu, tiden går snabbare och snabbare för varje år som går, det borde vara en bra motivation til att få ut som mycket som möjligt av varje dag, så vad gör jag idag?

kollar på Greys anatomy, och jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag har fastnat i det nu.. det finns 8½ säsong iallafall, så minst..10.

Men saker händer endå, i teorin, och lite i praktiken.
Jag blir kanske en wicked rollerderbychick trots allt, jag har köpt nya grillor nu iallafall, eller ja, jag ska betala och paketet ska skickas men, i teorin har jag köpt ett par griller.
Och jag håller på att starta upp örebros första roller derby klubb, den finns inte ens i teorin, men i 5-6 brudars fantasi iallafall, jaja, vi har en facebookgrupp.. det duger så länge..

Och jag jobbar, som djurvårdare, tar hand om kossor och får, får anställning om tre dagar, får min första lön om två månader(aint the system grand)

Jag har en hund, en pojkvän, han har en hund.. mercedes lever och mår bra och jagar de andra katterna här i huset, allt är jävligt bra, även fast jag spenderar mina flyktga dagar med att titta på Greys anatomy.

Om nu bara vintern kunde ta slt och snön kunde försvinna så kanske lusten att inte göra någon förutom att ligga under filtar och försöka att inte frysa kunde försvinna så att jag kunde sluta känna att jag slösar bort mitt jävligt bra liv på att titta på tv-serier..

Vi får se hur det går..

Jag hatar och älskar det här

Det är dumt att börja med det man vill göra mest av alla saker man minst vill göra, nu är det ju bara sakerna jag vill göra mindre mest av allt jag minst vill göra kvar att göra-.-

Jag behöver rensa ur allting som finns i förrådet, packa upp alla påsar och kartonger och se till ordentligt att mina grejer kommer upp till lägenheten, och antons saker stannar kvar nere i förrådet(hittar grejer i lägenheten hela tiden som inte är mina trots tidigare utrensningar) Sen måste jag packa upp alla antons saker ur mina kartonger, för dem behöver jag ju när jag ska flytta. Sen tror jag det finns massvis med böcker och skit som är från mina tidigare utrensningar som inte är uppdelat i "mitt & ditt" så det måste jag också rensa.. BLAARHGAHAGA jag blir trött av att bara tänka på det..

Sen ska alla grejer som inte är mina packas in längst in i förrådet, alla saker som är mina som jag inte vill ha kvar ska antingen fotas och slängas upp på Borås loppis, eller packas ner i påsar och släpas till RK, Och alla saker som då ska säljas får jag bära ner till förrådet igen, men nu kommer dem iallafall inte vara längst in bakom antons alla tusen prylar som jag bara slängt in hux flux..

Det ska väl tilläggas att jag har smärre fobi för att spendera längre tid i de gemensamma utrymmena i det här huset, mina grannar är totalt jävla loco whackadoodle, diverse dementa tanter och alkoholiserade finnar, och det är alltid min mardröm att dem ska dyka upp när jag är nere i tvättstugan eller förrådet och börja ställa massa frågor om vem jag är(vilket jag får förklara varje gång jag träffar tant dement) och vart anton är(både tant dement och alkoholfinsken frågar alltid detta).. Dem är påträngande och språkutmanade och JOBBIGA

Så tanken på hur lång tid jag kommer behöva spendera nere i förrådet gör mig lite nervös...

Men men.. sen ska min garderob rensas, och för tillfället så ockuperar den varenda ledig yta i lägenheten förutom köket.. Och träställningen som sängen brukade ligga på ska skruvas ner ... och därunder står en Jävla tjockTv som också måste släpas ner till förrådet(hej ryggsmärtor!) och div. saker...bland annat massa massa kartongskräp som jag inte orkat gå iväg med till sopsorteringen och kläder som ska till RK...

Men disken är klar iallafall ! och jag mittochdittat köksskåpens innehåll.. Och jag gjorde en asgod lins och spenatsoppa igår.. Så lite har jag fått gjort iallafall.. bara det att det var nog det minst jobbiga av allt.. Så nu är det jobbigaste/tråkigaste kvar...

Så jag antar att jag börjar med att städa lägenheten, eftersom jag ska släpa upp massa grejer från förrådet och det just nu är kläder överallt... bläää.. Det regnar, och jag måste gå till sopsorteringen..

Men det kommer vara så sjuhelsikes skönt när det är klart.. blir glad av att tänka på det iallafall, och om far min gör som jag vill och kommer ner med bäddsoffan imorgon också så blir ju allt fint som snus! Så kan jag ägna nästa vecka åt att plugga, sen är allt fucking bra.

Fuck yeah!

Hårligt

Jag har haft hår i huvudet det senaste dygnet, hårets rätt att finnas till, hårets rätt att synas, och kvinnor och mäns rätt att välja själva om de vill eller inte vill vara håriga utan att andra människor ska anse sig ha rätten att fälla kommentarer om deras val, främst då negativa kommentarer, för jag tror nog att dem flesta uppskattar komplimanger, och även om jag egentligen strävar efter att inte vara så jävla utseendemedveten så är det ju endå rätt trevligt att få höra när folk tycker att det är fint att jag inte rakar mig. Förutom en grej.

Jag önskar verkligen att jag var hårigare, för jag är så enormt jävla trött på att få hör att det är okej för mig att inte raka mig för jag har ju ljust hår, inte så mycket hår, så det är ju inte så farligt. Farligt?! Verkligen?! Kunde jag ha varit farlig om jag hade mer hår? Fan vad jag önskar att jag hade mer hår. Jag gillar att skrämma småbrudarna i klassen med att sträcka på armarna, ge dem en ordentlig käftsmäll undertecknad verkligheten liksom. Kvinnor har hår, varför ska vi bry oss? Och ja, män rakar sig också, tjejer börjar tycka att män med hår är äckliga dem med.. någon slags förvriden jämnställdhet? Ska vi behöva raka oss ska ni fan göra det med? Men det får stå för dem, jag gillar hår, jag gillar människor med hår, och egentligen är det inte så jävla sexigt, det är bara så jag tänker mig att en vuxen människa ska se ut, med hår, utan hår ser det inte rätt ut helt enkelt.

Det är jävligt intressant att se att, med stor assistans av trollen, så märker man hur hela hårdebatten självklart glider in på feministdebatter och folk börjar då självklart gnälla om orättvisorna män utsätts för ” Kom tillbaka när det är jämställt ang. vem som får vårdnaden av barn.” är ett jävligt populärt argument, och ja, det är en jävla orättvisa, det är ojämnställt, och det är något som diskuteras ofta och livligt i media, till skillnad från de flesta orättvisor som den här hårgruppen tappert försöker att fokusera på. Kvinnor bedöms, ständigt. Jag tror inte det finns någon som läser tidningar(om man nu inte som jag väljer att läsa fria tidningen, hehe) som missat att det är ständiga ”titta vad hon har på sig” artiklar som poppar upp, för att inte tala om alla, kolla så fet hon har blivit, kolla celluliterna, oj vad smal hon har blivit o.s.v,o.s.v, jag kan inte(och rätta mig om jag har fel) komma på en enda ”titta hur han ser ut” artikel.

Eller nej, nu har jag fel, lillpojken från ensam hemma filmerna blev uthängd för att han såg jävligt knarkad och sjuk ut. Det var en. Men min poäng var egentligen att denna uppfattning om att så fort man säger emot en feminist så blir man anklagad för att vara kvinnohatare och mansgris. Jag kan självklart inte tala för alla feminister, men…nej? Men det är en vitt spridd missuppfattning, och jag har faktiskt fått en kram av en karl mitt i en diskussion för att jag inte bara helt tvärt avskrev allt han sa som chauvinistisk smörja och ett försök att förminska feminismen utan började tala om alla orättvisor som män också utsätts för när han började tala om orättvisor män utsätts för inom barnomsorgen. Kanske är feminister lite ovilliga att gå in i den diskussionen. För att det är alla de oräkneliga orättvisor som kvinnor, även idag, även i det mest jämnställda landet, utsätts för, som trots allt är vår hjärtefråga, men vi vet om orättvisorna mot män också, vi strävar efter ett JÄMNSTÄLLT samhälle, ett där kvinnors utseende inte spelar mer roll än deras prestationer, där män inte anses som mindre kompententa att ta hand om barn, där kvinnor inte tjänar mindre pengar än män, och där en man inte ska behöva känna sig oroliga för att han skrämmer kvinnan som han råkade hamna bakom på promenaden hem efter krogen, för hon är nog faktiskt orolig, för det är det samhället vi lever i.

Men tillbaka till håret, jävlar vad det provocerar! Jag har garvat arslet av mig över allt jag har läst de senaste 24 timmarna, och samtidigt tappat hoppet om nästan alla födda 92’ och efter, jag säger 92 för att jag är född 91 men egentligen är väl min årskull också jävligt förlorad i det normativa reklamhavet. Men jag har ju i ärlighetens namn fått ligga med folk i min ålder, yngre och äldre än mig, dem har legat med mig, hårig och dan som jag är, och inte sagt ett knyst om saken, eller jo, jag har fått höra att jag inte är som andra tjejer, och jag väljer definitivt att tolka det positivt, men poäng, poäng, sluta sväva iväg, det finns kanske hopp för min generation, de behöver bara växa till sig lite, det är inte deras fel att dem är hjärntvättade, och förhoppningsvis så kommer dem att inse vad dem har utsatts för och slå sig fria, någon dag.

Hår ÄR sexuellt, det är därför det provocerar så enormt, det (har i alla fall förr) provocerat när kvinnor rakar huvudet, det provocerar när dem inte rakar armhålorna, det provocerar när de väljer att täcka över sitt huvud med tyg, det provocerar när dem inte gör det, Och herre fucking gud om en kvinna skulle gå i bikini och inte rakat bikinilinjen, det krävs en ordentlig jävla ryggrad och ett riktigt tjockt lager skinn på näsan för att stå ut med alla blickar och fnitter. En kvinna med hår, på ett ställe där det av samhället anses borde döljas, oh my fucking god.

Som jag såg någon skriva,” jag längtar efter den dag då det sätts upp lagar för vad män får och inte får klä sig i” Och nu kommer någon och säger att det är ju inte okej för killar att ha tjejkläder!!! Men det finns ingen lag emot det..förutom kanske i St. petersburg nu, men den lagen är så förvirrande så jag vet inte riktigt vad det är dem faktiskt har illegaliserat.

Men som synes så är väl det där med hårväxt om feminism tätt sammanlänkat, just för att hår är någonting som folk anser sig ha rätt att ha en åsikt om, när som helt, var som helst, hur sårande eller kränkande den än är. Och hår är känsligt, för hår är sexigt, och armhålor luktar, och lukt är läskigt/äckligt, men hår är sexigt, och det är jobbigt när något är läskigt eller äckligt och sexigt på samma gång…eller?

Jag försöker bara förstå, jag har träffat många som tycker att

hår är vidrigt, jag har framkallat många kräkkommentarer i mina dagar och jag tycker synd om dessa individer. Samhällsskadade brukar jag kalla dem, men hittade nyss ett annat ord som jag tror passar bättre, Biofober: folk som är rädda för naturen/det naturliga. Jag tror att människor som inte klarar av att se folk med håriga armhålor räknas in i den kategorin. Stackarna.

I’m here, I have hair, get used to it.

Fulfillment of childhood wishes

De är så extremt flyktiga.. De ögonblicken då jag får ett riktigt jävla perspektiv på hur saker och ting faktiskt är.. Jag gick från vardagsrummet, ut i köket för att fortsätta med min sallad och då bara slog det mig..

Jag är en vuxen självständig människa som håller på att utbilda mig till något som jag tycker är kul att hålla på med tillsammans med mina episka vänner, jag bor i en egen lägenhet, har en fantastiskt mysig katt, är vegan, klär mig precis hur fan jag vill, är snygg som fan, har en fantastisk pojkvän, bra musiksmak, och så fortsätter det och fortsätter och fortsätter...

Inte så att jag faktiskt tänkte alla de sakerna, en för en.. utan snarare så att helheten bara flashade framför ögonen på mig.. Och då kan jag inte rå för att skratta till och dansa runt i..ungefär fem sekunder.. sen är det över.. Jag inser att trots att det jag utbildar mig till är det jag vill göra så suger själva utbildningen, jag ligger efter en hel del och jag är ganska säker på att 90% av min klass tycker att jag är en irriterande fitta, min lägenhet är kall som fan och allmänt trasig och ful, min katt biter mig minst fem gånger om dagen, jag är inte helt vegan hela tiden så då får man väl inte kalla sig vegan? 95% vegan? Jaja.. Jag klär mig inte alls som jag vill för det har jag inte råd med, sure, jag är snygg som fan, men min pojkvän är långt bort och jag är här i borås och är ensam och jävligt trött på det, och ja.. min musiksmak är bara konstig xD.. Och det där med att vara vuxen och självständig? Pff..

Men det är riktigt jävla underbart iallafall.. för att återgå till ögonblicket.. när de dyker upp.. även fast jag fem sekunder senare får syn på myntets baksida så har jag endå fått dem fem sekunderna av perfektion och bubblande lycka.. Och det gör mig ännu lyckligare hur jävla bra allting går endå.. mitt liv blir bara bättre och bättre.. Jag inser att jag kanske borde vara skrockfull nu och ta i trä men jag orkar inte! Jag är lycklig, för i helvete! Och jävlar vad bra det känns! Just för att jag alltid funderat på hur jag kommer vara när jag blir stor, och jag inser att jag inte är stor än, men för en typ tioåring är jag stor, okej? Så, Dina tio år sitter och hatar sig själv och drömmer om när hon är stor och är så jävla mycket coolare än alla jävla idioter här..

And dude.. I'm not quite there yet, but I'm fucking close to getting there..

Kanske inte riktigt är så episk som jag drömde om att vara när jag var tio, men jag har massvis med tid att jobba på episkheten.. nästa grej på listan är väl att fixa mc-kortet.. självklart sitter jag i en stad där det är praktiskt taget omöjligt -.- men jag ska fixa det.. Jag är väl inte direkt Lara croft heller.. än .. Tror inte jag vill vara Lara croft längre heller.. Får väl anpassa mina mål litegrann efter vad nuvarandra jag faktiskt vill och inte vad tioårs-jag ville..

Spike är mycket coolare än Lara croft..